From Software har gjort det igen. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Det här är helt vansinnigt. Trots att jag nyss sa att jag inte vet vad jag ska säga så ska ni se att det här kommer att bli ett rejält inlägg. Bloodborne är det fjärde souls-spelet. VÄNTA LITE NU, vadå det fjärde souls-spelet, tänker kanske några läsare redan. Jag vet att det inte är ett souls-spel och att det är helt fristående från souls-spelen men mycket är väldigt likt och jag väljer därför att inkludera Bloodborne till serien även om det inte stämmer. Egentligen är det här nästan en helt egen genre av spel. Spelen är i third person-view vilket innebär att kameran är en bit ovanför spelaren. Det ser ut ungefär som på den ähr bilden. Man kan rotera kameran som man vill dock men i grund och botten är det så där spelet ser ut.Det är en väldigt öppen värld, lite som i GTA-spelen fast ändå helt annorlunda. Världen är samtidigt otroligt väl sammanknuten och fylld av hemligheter, genvägar och andra godsaker. Spelen är väldigt actionfyllda och vansinnigt svåra. Samtidigt som det är ett tredjepersons actionspel så har de en djup story och ett kraftigt rollspelstema. Dels så får man välja vilken typ av karaktär man vill vara. Förenklat kan vi säga att de olika klasserna man kan välja mellan är de typiska, riddare, tjuv, trollkarl osv. Allt eftersom man kommer längre i spelet får man erfarenhet och ökar i level. Man väljer helt själv hur man vill utveckla sin karaktär så även om man startar med klassen trollkarl så kan man göra gubben som en riktig riddare allt eftersom spelet utvecklas och man är inte på något sätt bunden till sin klass.Vidare så kan man också uppgradera alla vapen och rustningar och sådant för att få dem bättre. Det är också en sak som gör de här spelen så spännande. Det finns hundratals olika vapen, och i stort sett varje vapen är bra nog att ha genom hela spelet. Det gäller bara att uppgradera det. Så man behöver inte springa runt och leta efter det löjligt starka vapnet så man kan döda alla fiender i en smäll. Det fungerar inte så. Vi har små och lätta svärd som inte gör så mycket skada, men istället attackerar väldigt snabbt och vi har stora klubbor och liknande som man slår väldigt långsamt med men när man väl träffar så gör det väldigt ont på motståndarna. Vilket vapen som är bäst beror på vad man gillar för spelstil. Det ena är inte bättre än det andra.Utöver det så har vi också massor med små side-quests som man kan göra om man vill. Inga av dessa är i regel tvång för att klara spelet men dessa side-quests får man ofta material och utrustning för att genomföra vilket många tycker är önskvärt. Dark Souls-spelen har av många klassats som världens svåraste spel. Det som är så häftig med dem är att de är verkligen assvåra men de är svåra på ett väldigt rättvist sätt. Varje gång man dör så får man skylla sig själv. Spelet är inte gjort så att det är omöjligt att ta sig förbi vissa passager och så vidare utan det är helt enkelt så att ivriga och tanklösa spelare bestraffas för sin tanklöshet medan lugna och metodiska spelare belönas för sitt tålamod.Det första spelet i serien var Demon Souls som snabbt blev väldigt populärt. Därefter kom Dark Souls som, enligt mig, är det bästa spelet i serien (kan utmanas av Bloodborne) och därefter kom Dark Souls 2. Den 25 mars 2015 släpptes det nyaste spelet i serien till Playstation 4, Bloodborne. Bloodborne är ett PS4-spel och kommer inte att släppas till någon annan konsol vilket är synd. Det har potential att bli en riktig gamechanger den här så det är synd att inte xbox och PC kommer ha möjlighet att köra spelet.Under produktionen av Dark Souls 2 så var From Softwars lead designer Hidetaka Miyazaki till större delen upptagen med Bloodborne. Han är spelbolagets stora geni och det är han som är hjärnan bakom de första spelen. Att han bara övervakade produktionen av Dark Souls 2 och inte var direkt involverad i spelet märks faktiskt. Det är tyvärr mycket småsaker som fattas. Den mystiska stämningen, den kryptiska storyn och den otroligt sammanhängande och hopflätade världen är inte riktigt lika gedigen som i Dark Souls. Jag vill ändå säga att Dark Souls 2 är ett fenomenalt spel på många sätt och vis men det har inte riktigt samma anda och spirituella känsla över sig som Dark Souls. Bloodborne släpptes som sagt för bara ett par dagar sedan och jag har inte hunnit spela mer än 10-15 timmar så jag har mycket kvar av spelet. Men än så länge är känslan fenomenal. Man är hela tiden spänd och rädd att det kommer hoppa fram en fiende bakom nästa hörn som man blir dödad av just för att man slarvat. Spelen fungerar så att man i Dark Souls-spelen får souls och i Bloodborne blood echos av fienderna man dödar. Ju svårare fiende desto fler souls/echos (jag kallar det souls hädan efter för enkelhetens skull). Dessa souls använder man sedan för att levla upp, köpa saker och även att uppgradera vapen och rustningar. När det kommer till uppgraderingar så räcker det inte med souls utan man behöver också material för att göra vapnet starkare. Dessa hittar man utspridda på banan och kan få dessa genom att besegra fiender som har dem på sig.Det är svårt att beskriva i ord men i Bloodborne är man i en stor gotisk stad som blivit drabbad av någon fruktansvärd sjukdom som gör att folket i staden är mordiska och väldigt zombieliknande. Från början har man en riktning att gå åt men det tar inte många minuter förrän man kan gå åt många olika håll och som spelare har man från början ingen aning om åt vilket håll man ska gå för att ta sig vidare. Man får helt enkelt leta sig fram och göra om och göra rätt om man gått fel. Rätt som det är när man tror att man är jättelångt från startpunkten så hittar man en dörr. Öppnar den och vips är man tillbaka till där banan började. Man har då hittat en så kallad shortcut. Hela spelet är fyllt av sådana. Det är det som gör att kartan är så bra ihopvävd. Man hittar dörrar som inte går att öppna från ena hållet, sen rätt som det är så står man på andra sidan dörren och får upp denna genväg. Vi har också massor med stora, läskiga och farliga fiender. Fighting systemet i spelen är också helt fenomenalt. Man måste vara taktisk och metodisk för att klara sig. Även om man är jättestark och möter några förhållandevis enkla motståndare så kommer man att dö om man bara rusar in och försöker att frenetiskt hamra på slagknappen, man måste försöka att ta dem en och en eller två och två max.Nu börjar det här inlägget bli långt så vi får fortsätta i ett senare inlägg.