Mitt förra inlägg blev ju lite väl långt så jag bestämde mig för att avsluta och fortsätta i ett senare inlägg. Här kommer det senare inlägget. Här ska vi prata lite mer om det nya spelet Bloodborne. Spelet börjar i en klinik i staden Yarham. En ganska udda stad där invånarna var väldigt fokuserade på läkekonst och blod. De använde sig av något som kallades blood healing vilket kan läka sår och hindra sjukdomar. Innan jag fortsätter kan jag passa på att nämna att en av de härliga sakerna i spelet är att ingenting uttalas rakt ut utan man måste dra egna slutsatser och bilda sig sin egna uppfattning allt eftersom man får små hintar i spelet så det jag skriver här behöver inte nödvändigtvis vara helt riktigt och inte heller stämma överens med vad gemeneman tycker och tror om spelets berättelse. Jag tror dock att jag är ganska nära sanningen.Yarhams hela samhälle och kultur blev fokuserad kring blood och staden ansågs, med all rätt, som galen och degenererad av resten av världen och som ett resultat av det blev stadens invånare väldigt misstrogna till alla utomstående. Staden drabbades sedan av en form av pest som resulterade i att människorna i staden sakta men säkert förvandlades till vargar eller varulvar eller liknande. I början av processen så får människorna större tänder, mer hår och allt eftersom processen fortlöper så får de en längre ryggrad och blir mer kutryggiga och blir mer och mer varulvsliknande. Varulven som de förvandlas till kallas för Lycanthrope. Allt eftersom den kroppsliga förvandlingen sker så vrids deras sinne också till galenskap. Till en början tror offren för pesten att alla de inte känner är fiender och attackerar för att freda sig själva. Allt eftersom förändringen utvecklas så blir de mer och mer fientligt inställda och rovdjurslika. Pesten är en lokal endemi och har inte spridit sig utanför Yarham. Mer om spelets historia och saga finns det gott om på internet.Situationen har resulterat i att det under vissa nätter är jaktsäsong på de som är riktigt långt gångna i förvandlingen. Jägarna är både respekterade och fruktade och de dödar de värsta av monstren men riskerar samtidigt själva att drabbas av pesten. Det där är lite av bakgrundsstoryn till spelet och personen som man spelar är en så kallad jägare.Spelet är otroligt svårt men på ett väldigt bra sätt. Egentligen är kanske inte svårt det bästa sättet att beskriva spelet även om det stämmer mycket bra. Man kan också säga att det är väldigt oförlåtande och straffar misstag väldigt hårt. Det är en av faktorerna som gör det svårt. Det är dock inte bara monstren och att döda dessa som gör det svårt utan staden är en enda stor labyrint och stundvis vet man inte vart man ska gå. Det finns ofta möjligheter att gå åt flera olika håll utan att man som spelare egentligen har någon aning om vilken riktning som är rätt. Dels för att det sällan finns någon rätt riktning utan man kan klara spelet på många olika sätt. Däremot så finns det områden som är lättare än andra och man vill så klart klara de lätta områdena i början av spelet när ens karaktär fortfarande är svag.Spelet är inget för the casual player om man säger så. Det kräver fokus och snabba reaktioner samtidigt som man måste vara klurig och listig. Det har ett otroligt underhållningsvärde samtidigt som det är som den värsta skräckfilmen och jag vet ännu inte hur många gånger jag ryckt till och nästan skrikit rakt ut när jag blivit överraskad av monster i spelet. Det är svårt att beskriva känslan då den verkligen måste upplevas. Jag har under mina ganska många år på jorden spelat många spel, inget har fängslat mig som det här förut. Det är helt fenomenalt. Jag snubblade över en tråd på Reddit tidigare idag där jag fick bekräftat att spelet inte är något för the casual player som inte vill ha och inte klarar av rejäla utmaningar. Redan efter första dagen så började folk sälja sina kopior på nätet. Antagligen eftersom de helt enkelt inte pallade trycket och utmaningen. Vi har alla blivit bortskämda med spel som ger oss allting gratis. Vi får tips och tricks genom halva spelet hur man ska genomföra uppdrag och klara hinder så att vi aldrig behöver tänka eller försöka själva. Jag tänker på poulära spel som GTA V till exempel. Det är ett fenomenalt spel även det, inget snack om saken. Men spelet saknar utmaning. Det är oerhört lätt. Jag klarade igenom GTA V efter att ha spelat ett tjugotal timmar och även om jag hade otroligt roligt när jag spelade GTA så fanns det ingen utmaning. Jag ska också tillägga att innan GTA hade jag inte spelat något souls-spel och det var länge sedan jag spelade rollspel över huvud taget och när jag började med Dark Souls 1 så fick jag en rejäl läxa i hur det är att spela spel som bjuder på rejält motstånd. Jag var på väg att ge upp flera gånger när jag spelade både Dark Souls och Dark Souls 2 och jag tror nu att jag står inför den största utmaningen hittills.Hur det går återstår att se. Nu är det i alla fall dags att spela vidare och ta mig vidare in i spelet. Har tillryggalagt ungefär 20-25 timmar hittills och jag misstänker att det återstår många fler timmar än så. Jag är ganska metodisk och noggrann när jag spelar också. Jag skyndar inte förbi utan jag vill ha upptäcka så mycket som möjligt under spelets gång.

From Software har gjort det igen. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Det här är helt vansinnigt. Trots att jag nyss sa att jag inte vet vad jag ska säga så ska ni se att det här kommer att bli ett rejält inlägg. Bloodborne är det fjärde souls-spelet. VÄNTA LITE NU, vadå det fjärde souls-spelet, tänker kanske några läsare redan. Jag vet att det inte är ett souls-spel och att det är helt fristående från souls-spelen men mycket är väldigt likt och jag väljer därför att inkludera Bloodborne till serien även om det inte stämmer. Egentligen är det här nästan en helt egen genre av spel. Spelen är i third person-view vilket innebär att kameran är en bit ovanför spelaren. Det ser ut ungefär som på den ähr bilden. Man kan rotera kameran som man vill dock men i grund och botten är det så där spelet ser ut.Det är en väldigt öppen värld, lite som i GTA-spelen fast ändå helt annorlunda. Världen är samtidigt otroligt väl sammanknuten och fylld av hemligheter, genvägar och andra godsaker. Spelen är väldigt actionfyllda och vansinnigt svåra. Samtidigt som det är ett tredjepersons actionspel så har de en djup story och ett kraftigt rollspelstema. Dels så får man välja vilken typ av karaktär man vill vara. Förenklat kan vi säga att de olika klasserna man kan välja mellan är de typiska, riddare, tjuv, trollkarl osv. Allt eftersom man kommer längre i spelet får man erfarenhet och ökar i level. Man väljer helt själv hur man vill utveckla sin karaktär så även om man startar med klassen trollkarl så kan man göra gubben som en riktig riddare allt eftersom spelet utvecklas och man är inte på något sätt bunden till sin klass.Vidare så kan man också uppgradera alla vapen och rustningar och sådant för att få dem bättre. Det är också en sak som gör de här spelen så spännande. Det finns hundratals olika vapen, och i stort sett varje vapen är bra nog att ha genom hela spelet. Det gäller bara att uppgradera det. Så man behöver inte springa runt och leta efter det löjligt starka vapnet så man kan döda alla fiender i en smäll. Det fungerar inte så. Vi har små och lätta svärd som inte gör så mycket skada, men istället attackerar väldigt snabbt och vi har stora klubbor och liknande som man slår väldigt långsamt med men när man väl träffar så gör det väldigt ont på motståndarna. Vilket vapen som är bäst beror på vad man gillar för spelstil. Det ena är inte bättre än det andra.Utöver det så har vi också massor med små side-quests som man kan göra om man vill. Inga av dessa är i regel tvång för att klara spelet men dessa side-quests får man ofta material och utrustning för att genomföra vilket många tycker är önskvärt. Dark Souls-spelen har av många klassats som världens svåraste spel. Det som är så häftig med dem är att de är verkligen assvåra men de är svåra på ett väldigt rättvist sätt. Varje gång man dör så får man skylla sig själv. Spelet är inte gjort så att det är omöjligt att ta sig förbi vissa passager och så vidare utan det är helt enkelt så att ivriga och tanklösa spelare bestraffas för sin tanklöshet medan lugna och metodiska spelare belönas för sitt tålamod.Det första spelet i serien var Demon Souls som snabbt blev väldigt populärt. Därefter kom Dark Souls som, enligt mig, är det bästa spelet i serien (kan utmanas av Bloodborne) och därefter kom Dark Souls 2. Den 25 mars 2015 släpptes det nyaste spelet i serien till Playstation 4, Bloodborne. Bloodborne är ett PS4-spel och kommer inte att släppas till någon annan konsol vilket är synd. Det har potential att bli en riktig gamechanger den här så det är synd att inte xbox och PC kommer ha möjlighet att köra spelet.Under produktionen av Dark Souls 2 så var From Softwars lead designer Hidetaka Miyazaki till större delen upptagen med Bloodborne. Han är spelbolagets stora geni och det är han som är hjärnan bakom de första spelen. Att han bara övervakade produktionen av Dark Souls 2 och inte var direkt involverad i spelet märks faktiskt. Det är tyvärr mycket småsaker som fattas. Den mystiska stämningen, den kryptiska storyn och den otroligt sammanhängande och hopflätade världen är inte riktigt lika gedigen som i Dark Souls. Jag vill ändå säga att Dark Souls 2 är ett fenomenalt spel på många sätt och vis men det har inte riktigt samma anda och spirituella känsla över sig som Dark Souls. Bloodborne släpptes som sagt för bara ett par dagar sedan och jag har inte hunnit spela mer än 10-15 timmar så jag har mycket kvar av spelet. Men än så länge är känslan fenomenal. Man är hela tiden spänd och rädd att det kommer hoppa fram en fiende bakom nästa hörn som man blir dödad av just för att man slarvat. Spelen fungerar så att man i Dark Souls-spelen får souls och i Bloodborne blood echos av fienderna man dödar. Ju svårare fiende desto fler souls/echos (jag kallar det souls hädan efter för enkelhetens skull). Dessa souls använder man sedan för att levla upp, köpa saker och även att uppgradera vapen och rustningar. När det kommer till uppgraderingar så räcker det inte med souls utan man behöver också material för att göra vapnet starkare. Dessa hittar man utspridda på banan och kan få dessa genom att besegra fiender som har dem på sig.Det är svårt att beskriva i ord men i Bloodborne är man i en stor gotisk stad som blivit drabbad av någon fruktansvärd sjukdom som gör att folket i staden är mordiska och väldigt zombieliknande. Från början har man en riktning att gå åt men det tar inte många minuter förrän man kan gå åt många olika håll och som spelare har man från början ingen aning om åt vilket håll man ska gå för att ta sig vidare. Man får helt enkelt leta sig fram och göra om och göra rätt om man gått fel. Rätt som det är när man tror att man är jättelångt från startpunkten så hittar man en dörr. Öppnar den och vips är man tillbaka till där banan började. Man har då hittat en så kallad shortcut. Hela spelet är fyllt av sådana. Det är det som gör att kartan är så bra ihopvävd. Man hittar dörrar som inte går att öppna från ena hållet, sen rätt som det är så står man på andra sidan dörren och får upp denna genväg. Vi har också massor med stora, läskiga och farliga fiender. Fighting systemet i spelen är också helt fenomenalt. Man måste vara taktisk och metodisk för att klara sig. Även om man är jättestark och möter några förhållandevis enkla motståndare så kommer man att dö om man bara rusar in och försöker att frenetiskt hamra på slagknappen, man måste försöka att ta dem en och en eller två och två max.Nu börjar det här inlägget bli långt så vi får fortsätta i ett senare inlägg.